29.5.13

Kürtçe Derslerim, Mardin Kızıltepe, “Yersiz Kader Birliği”nde...

"... Şimdi Deleuze gibi soracak olursak: Kimdir bir “oralı”? “Genel olarak” kimdir? Yani bir farklılık etkeni olarak; ama niteliğini kökensellikten almayan bir farklılık etkeni olarak… Tüm çatışmaların odak noktasında bulunarak… Çatışmalardan ve farklılıklardan, bir gücün yarattığı bir “ortak kimlik” olarak…
Oysa “oralı” için bugün çok daha acil bir durum vardır ve o da şu soruda açığa çıkar: Tam da tarihin bu anında… Tam da “yer” kavramının artık kullanılmadığı anda… Tam da “yok-yer”in ya da “yer-olmayan”ın egemenliğini ilân ettiği anda… Kimdir bir “oralı”? “Yer” ile “oralı” arasındaki bağların çözülüp gittiği anda…
“Yer” sayılmayan bir “yer”de ve “oralı” sayılmayan bir “oralı” için, bu soruların yanıtları nedir?"
(Kimdir Bir “Oralı”; Tam da Tarihin Bu Anında?/ Emre Zeytinoğlu. Sergi kataloğunda yeralan yazısından) 
"... Arap baharının cerayan ettiği, başta Kahire ve Şam gibi tarihi kentlerin bin yıllara dayanan tarihsel nitelikleri, muktedirlerin(kendini ev sahibi var sayanların) arzularına uygunlaştırılarak kentleri sosyal dokusundan yavaş yavaş soyutlayarak kendi kültürelliği ve tarihselliği içine hapsedilmesini gerektirmiştir. Sosyal yapının bir özne olarak tarihin akışından alıkonulması, Freud’un deyimiyle bastırılan öğenin, tekrar geri gelmesi ve bir anda tekinsiz bir role bürünmesine yol açmıştır. Tarihsel kentlerdeki “duran zamanı” algısını tekrar çalışan zamana çeviren nokta burasıdır. Bu sebeple tarihi kentlerin bin yıllardır duran saatini tekrar çalıştıran tekinsiz durumun bu olduğu söylenebilir."
(Tarihi kentler de tarih yapar / Mahmut Wenda Koyuncu. Sergi kataloğunda yeralan yazısından) 

14 Haziran 2013 tarihinde Mardin’in Kızıltepe ilçesi, geniş bir sanatçı katılımı ile gerçekleştirilen bir sergiye ev sahipliği yapıyor. 

“Yersiz: Kader Birliği” adını taşıyan bu sergiyi, ağırlıklı olarak Mardinli ve Kızıltepeli sanatçılar oluşturuyor ve onlara, çok farklı yerlerden gelen sanatçılar ekleniyor. Sergide yer alan sanatçılar şunlar: Erinç Seymen, Vahit Tuna, T. Melih Görgün, Hakan Akçura, Volkan Kızıltunç, Turgut Yüksel, Şerif Kino, Serkan Demir, Fatih Tan, Abdo, Stella Angelidou, Mehmet Ali Boran, Gökçe Süvari, Erdal Arslan, Mehmet Fahracı, Ferhat Dalmış, Mahmut Celayir, Feyzi Çelik, Fahir Kuzu, Sevil Tunaboylu, Seyfettin Arslan, Erdal Duman, Mehmet Çeper ve Elena Constantinou.

Ayrıca bu sergi sırasında bir de panel düzenleniyor. Mahmut Koyuncu, Mahsum Çiçek, Fırat Arapoğlu ve Emre Zeytinoğlu’nun katılacağı panelde, sergi konseptinin ana fikrini içeren “yer” ve “kimlik” kavramları arasındaki ilişkiler ele alınıyor ve bunların hangi siyasi ataklara maruz kaldığı tartışılıyor.

Sergi ve dolayısıyla panel konusu, bir “yer”de yaşayan farklı kimliklerin, hangi süreçler sırasında nasıl ortaklaştırılmaya çalışıldığı, bu farklılıkların hangi projelerle tek bir kimliğe dönüştürüldüğü üzerine gelişiyor.

İşte “Yersiz: Kader Birliği” sergisi, önce bir “yer” ile özdeş kılınmaya çalışılan kimliklerin maruz kaldığı ortaklaştırma / bütünleştirme siyasetlerini irdelerken, ulus-devlet modelinden, günümüz liberal modellere kadar geniş perspektiften bakıyor. Farklılıkların modern projeler dâhilinde nasıl tahrip edildiği ve sonra da bugünün liberal siyasetinin ise bu farklılıkları nasıl ortak bir tüketim kimliğine soktuğu, bu sergide ve tam da bir alışveriş merkezinin içinden* ele alınıyor.

(*) Mova Park AVM. Sanat Galerisi (Mardin Havaalanı yanı, Kızıltepe-Mardin)


Sergide Kürtçe Dersi videolarım (1,2,3) ve Pax Rhetorica yeralacak. 

(Videolara, hem adlarına ya da numaralarına, hem de aşağıdaki görsellerine tıklayarak ulaşabilirsiniz.)





18.5.13

"Listan" på TEGEN2 / “När allt kommer omkring tänker jag att det kanske finns stupor vi behöver hoppa utför först..."




"Listan" 
"Huvudsakliga ättestupor i Sverige" och "Huvudsakliga fåglar i Sverige -1"

Vägginstallation, Hakan Akçura, 2013 

Foto: Hakan Akçura


När allt kommer omkring tänker jag att det kanske finns stupor vi behöver hoppa utför först för att kunna hälsa på varandra med ögon som ler, är jag en konstnär som försöker öppna vägen för det med dem jag möter med lätt hjärta och glädje."
(Utdrag ur ett långt reportage som publicerades i två delar från en nyhetssajt 2013 mars: Sajten är populär bland muslim-demokrater i Turkiet. Reportaget gjordes av journalisten Cihan Aktaş)

Genom att ställa ut “Listan”, vill jag väcka liv i Ivar Lo-Johansson's argument som nämns i hans bok "ålderdom" och som för första gången aktualiserar frågan: "Ättestupor är ingen myt utan verklighet" eller åtminstone "Sannolikheten att Ättestupor är en verklighet är ganska stor".

Mina efterforskningar under de tre senaste åren i ämnet har visat att dessa platser finns på väldigt många ställen runtom i landet och benämns dessutom i tidningar, rese-, naturböcker och en del historieskrifter från det senaste decenniet som säte för kusliga händelser och gamla riter. (Digitaliserade svenska dagstidningar” , Projekt Runeberg) etc.)



Rödhaken på ättestupan som kallas Falkaberget i Örebro, Närke
(Hakan Akçura, akrylfärg på trä, 63,3 x 63,3 cm, 2013, Stockholm)
Foto: Hakan Akçura

Ända från starten av efterforskningarna har jag mött ett och samma motstånd från flera olika personer med varierande social och politisk ställning, nämligen:”Men Hakan, vet du inte att man redan har bevis för att ättestupor bara är en myt och egentligen inte ägt rum?”. En intressant sak var att det inte gick att hitta ett enda dokument som kan styrka detta kollektiva motstånds argument genom att redogöra för en arkeologisk utgrävning som pekar ut plats, när det ska ha gjorts och hur man har gått tillväga.

Och förresten, känner ni till att just detta allmänna argument som kom till stånd tack vare Birgitta Odén's artikel från 1996 som försäkrade alla om att ättestupor var endast en myt har faktiskt tjänat till att ”skydda” dessa stupor.


Domherren på ättestupan som kallas Valhalla i Olofström, Bleking
 (Hakan Akçura, akrylfärg på trä, 63,3 x 63,3 cm, 2013, Stockholm)
Foto: Hakan Akçura


Jag har sett att Riksantikvarieämbetet har lagt ner mycket arbete och namngett dessa platser som "ättestupa", “plats med tradition” och “minnesmärke”. Antalet som redovisas där är 50 st och klassas som “Riksintressen för kulturmiljövården”. Jag undrar förstås varför Riksantikvarieämbetet tolkar in eller ser så mycket mening i en "myt" och undrar vidare kring hur många som känner till detta; klassificieringen, meningsgivanden och skyddanden av dessa platser...


Foto: Hakan Akçura


Koltrasten på ättestupan som kallas Ramberget i Göteborg, Västergötland
(Hakan Akçura, akrylfärg på trä, 63,3 x 63,3 cm, 2013, Stockholm)
Foto: Hakan Akçura

Som resultat av mina efterforskningar visar det sig att de hittils allmänt kända 10-15 ättestupor, i själva verken ett 90 tal, tills nu och de ska få se dagsljus första gången i min utställning. Jag är nästan säker på att jag skulle kunna hitta lika många till de kommande 3 åren.

Å andra sidan, om motsatsen till det jag tror skulle gälla, om ättestupor bara var en myt, vore det inte ännu mera tragiskt? Att ett sådant begrepp, som inbegriper ett grymt -och inte verkställ / brott mot folkrätten har kunnat få grogrund, leva vidare, frodas i fred och få allmänt acceptans och utbredning i samhället under flera decennier i det här landet.



Sädesärlan på ättestupan som kallas Alster i Karlstad, Värmland
(Hakan Akçura, akrylfärg på trä, 63,3 x 63,3 cm, 2013, Stockholm)
Foto: Hakan Akçura

Jag hoppas att det kan bli starten på en meningsfull diskussion; det som Ivar-Lo Johansson framförde för 70 år sedan i egenskap av författare och forskare, som jag idag uttrycker som konstnär på nytt.

Sammanfattningsvis tänker jag att ättestupatraditionen är det äldsta och starkaste inslaget i folksjälen, dess avtryck leder förjaktligen till en känsla av brott, skam och kollektiv skuld.

Huvudsakliga ättestupor i Sverige
(Hakan Akçura, 2013, Stockholm)


Updatering:
Efter utställningen har jag hittat 35 ättestupor till, som har refererats i dåtid som verkliga ättestupor. Jag bestämde publicera hela ”Listan” med alla dokument av varenda ättestupa mellan oktober, 2013 - mars, 2014.

Senaste listan

Huvudsagliga ättestupor i Sverige


(R): Riksintressen för kulturmiljövården

Från utställningen 
(Foto: Hakan Akçura)

TEGEN2


Ja jag vill leva jag vill dö



Hakan Akçura 
Chun Lee Wang Gurt 
Kerstin Hansson
Peter Johansson 
Dorinel Marc
Gunilla Sköld Feiler
Paula Urbano

Vernissage – 17 maj (Norges nationaldag) 17 – 22
Artist talk – 6 juni (Sveriges nationaldag) 18 – 20


Foto: Hakan Akçura

Ja jag vill leva jag vill dö gör ett nedslag i existensen och identiteten mellan hägg och syrén.

Så, vad ska vi fira – om vi ska fira? Vad kvarstår när myterna spelat ut sin roll: historien, naturen, moderniteten, framstegen, folkhemmet. ”Behovet av en nationell identitet är existentiellt” anser Sveriges största morgontidning samtidigt som ”svenskheten” blivit alltmer ogripbar och undflyende i takt med globaliseringen.

Qaisar Mahmood – författaren bakom boken ”Jakten på svenskheten” anser t.ex. att Sverige måste bli tydligt med vad det innebär att vara svensk och skapa en inkluderande nationalism som inte bygger på hudfärg. Så, hur gör vi det och vad ska binda oss samman – som nation – och varför är det så viktigt? Identiteten bygger ju på så många olika delar bland många möjliga – i en ständig dialog och omvandling. 


Den drastiska titeln för utställningen Ja jag vill leva jag vill dö som hämtats ur Sveriges Nationalsång har och får därmed olika innebörder, som t.ex. olika krav på underkastelse, i relation till vem och vad som definierar svenskheten, samtidigt som Sverige lider brist på förmågan att göra sig nya självbilder.

Den 6 juni, kl 18 – 20 på TEGEN2 – på Nationaldagen (som blev helgdag 2005) kommer också ett samtal om dessa frågor hållas med de deltagande konstnärerna med utställningen som bakgrund.

Utställningen ingår i PROJEKTOR som med utgångspunkt från Platons grottliknelse reflekterar spänningsfältet mellan sken och verklighet och projektion och verklighet. Tidigare utställningar har fokuserat på Grottan, Föremålen och denna gång – Idéerna som kommit att spela stor roll för nationsbyggen, sverigebilder och identitetsproblematik. Projektet har fått stöd från Kulturförvaltningen.

Utställningen pågår t.o.m. 16 juni.

TEGEN2
öppettider: torsd-sönd 12-17, 
Bjurholmsg. 9b, Stockholm T-bana Skanstull
tel. 070-7161923 070-2855777
info@tegen2.se

Foto: Paula Urbano